Cars on the Big Screen: Ferrari F355 GTS in GoldenEye

Iconic cars, a fast-paced Bond scene and a Ferrari that made an unforgettable impression. Take a nostalgic trip back to 1995 when GoldenEye gave us one of the most memorable car chases in cinema history.

Teksti: Johannes Nilsson
Kuvat: Alamy

Julkaistu 17.12.2024

En Bond-film utan biljakt är som kärlek utan kyssar – det blir liksom inte bra när något så grundläggande fattas. Den Bond-biljakt som sedan barnsben etsat sig fast på min näthinna är tagen från en av öppningsscenerna i GoldenEye från 1995.

Mr Bond är ute och luftar sin trogna Aston Martin DB5 runt de tekniskt utmanande vägarna ovanför Monaco när en röd, kilformad Ferrari snabbt uppenbarar sig i den hemlige agentens backspeglar. Bakom ratten sitter den vildsinta stridspiloten och lönnmördaren Xenia Onatopp. Säga vad man vill om efternamnet men köra bil, det kan hon. Färden går i full kareta genom bergen och Bond lyckas sensationellt nog hålla jämn fart med sin över 30 år gamla Aston. Beundransvärt då Ferrari F355 var en av de snabbaste bilarna som prytts av den stegrande hästen från Maranello.

Ferrari 355 F1 GTS. Foto: Alamy

När den lanserades i maj 1994 hade den hela 60 hästkrafter mer än föregångaren 348 GTB. Detta tack vare bland annat fem ventiler per cylinder, större cylindervolym och motorkomponenter tillverkade i lättviktsmaterial som titan. Detta var grundaren Enzo Ferraris påläggskalv Luca di Montezemolos första bil som VD för Ferrari och ett av de största framstegen sedan starten av personbilsproduktionen 1947. Tidigare hade allt fokus legat på tävlingsstallet Scuderia Ferrari som ursprungligen tävlade med Alfa Romeos.

Bilen har idag blivit en av de mest eftertraktade och älskade Ferrari-modellerna mycket på grund av sitt unika motorljud och vackra linjer signerade Carrozzeria PininFarina.

Aston Martin DB5 i GoldenEye.

Det kan tilläggas att Mr Bonds Aston Martin DB5 i GoldenEye inte var utrustad med varken maskingevär, knivar på hjulnaven eller katapultstol. Det som dock fanns var en champagnekyl för hans Bollinger och sist men inte minst den på 90-talet mest oumbärliga kommunikationspryl: faxmaskinen.